Geometri och kontrast är två tydliga stilmarkörer för Cartier. De vilar å ena sidan på den arkitektoniska strukturen – som bearbetas utifrån symmetri eller asymmetri, eller utifrån parallellism och perspektiv – och å andra sidan på kraften i intensiva kromatiska kontraster, där Cartier multiplicerar framträdanden.
GEOMETRI: LEK MED FORMER
KROMATISKA KONTRASTER
Den röda och svarta harmoni tolkas en bred skala med nyanser: soliga korallnyanser, illuminerad rubellit eller intensiv rubin. Den svarta onyxen eller lacken understryker i sin tur konturer eller volymer, skapar skuggeffekter och inducerar rytm.
Kombinationen av grönt och svart dök upp under 1910-talet och spred sig inom Maison Cartiers efter deras forskning om formernas renhet och designens nykterhet. Onyx tränger sig på, understryker, ger relief och ger ett djup till den grad att den blir ett återkommande element under art déco-epoken.
Alliansen mellan rött och grönt förekommer ofta i Cartiers repertoar: smaragd eller jade allierar sig i synnerhet med korall eller rubin. För att skapa kontrast lägger Maison Cartier till onyx, lack eller emalj som understryker de geometriska motiven och inleder en lek med perspektiven.
Alliansen mellan rött och grönt förekommer ofta i Cartiers repertoar: smaragd eller jade allierar sig i synnerhet med korall eller rubin. För att skapa kontrast lägger Maison Cartier till onyx, lack eller emalj som understryker de geometriska motiven och inleder en lek med perspektiven.
Alliansen mellan rött och grönt förekommer ofta i Cartiers repertoar: smaragd eller jade allierar sig i synnerhet med korall eller rubin. För att skapa kontrast lägger Maison Cartier till onyx, lack eller emalj som understryker de geometriska motiven och inleder en lek med perspektiven.
Alliansen mellan rött och grönt förekommer ofta i Cartiers repertoar: smaragd eller jade allierar sig i synnerhet med korall eller rubin. För att skapa kontrast lägger Maison Cartier till onyx, lack eller emalj som understryker de geometriska motiven och inleder en lek med perspektiven.
- 1
- 2
- 3
- 4
Louis Cartier förde alltid Cartiers pionjäranda ett steg längre och införde den blåa och gröna kombinationen, färger som länge ansågs vara oförenliga. Det som han kallade sin ”påfågelsdekor” är idag ett av Cartiers kromatiska kännetecken.
Till de mest ikoniska kromatiska kombinationer adderar Cartier många fler som ofta är helt nya. Sedan 1930-talet, under inflytande av Jeanne Toussaint kreativ chef på den tiden, blandas ädla och dyrbara stenar utan åtskillnad på smyckena. Ametister, akvamariner, citriner eller peridoter tar plats bland diamanter, rubiner, safirer och smaragder. Denna böjelse för möten mellan material är känd som ett stilistiskt kännetecken för Cartier.
